Jag var på musikal härom helgen, Sound of Music, en familjeföreställning. Och det var kända sånger och människor som sjöng fint och jättehärliga barn och unga som spelade barn i familjen von Trapp. Och jag kan historien sedan förr. Ändå blev jag överrumplad när stora fanor med hakkors föll ner runt scenen och de som tidigare dansat, pojkvännen till Liesel plötsligt störtar in med bindlar om armarna. Dessutom några korta stunder då armar sträcktes i ett heil. 

Och barnen grät i salongen och kröp upp i famnen på farmor. I vårt sällskap sa vi – det här var tufft för så små barn. Borde inte gränsen satts lite högre upp?

Sen har den där känslan av hot levt kvar och parallellerna blir uppenbara, flera olika, men mest har jag tänkt på barnet som kröp upp i farmors knä och skrek av rädsla och så har jag sett barnen i Syrien på tv. Detta ändlösa makabra maktmissbruk och krigsvåld som fördärvar liv efter liv. Och ett barn som gråter efter bombningar i Ghouta och som mycket liknar det barn som kröp upp i farmors knä.

Häromdagen dödades minst 16 barn på en skola.

https://www.dn.se/nyheter/varlden/minst-16-barn-dodade-i-flygangrepp-i-syrien/

Måste värna varje människas värde, måste värna barnens rätt att gå i skola utan bombanfall. Måste värna växten.

Petrus säger efter en dramatisk syn som gör klart för honom att judar och hedningar har samma värde lika rätt: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor.” (Apg 10:34)

Paulus skriver till församlingen iden stora staden Rom: ”Gud gör inte skillnad på människor.” (Rom 2:11) Eller Jakob: ”Mina bröder (och systrar), gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus.” (Jak 2:1)

Gör inte skillnad… Men det finns en annan tråd som löper genom stora delar av Bibeln och den handlar om ansvaret för den som har tagit eller tilldelats makt, ansvaret att agera rättfärdigt och rättvist. Det är skillnad för den som fått makt. Och nu tänker jag makt i stora termer. Måtte vi inte förtröttas att utkräva ansvar och rätt och rättfärdighet att av de vi valt, av de vi väljer, av de som tagit sig rätten över andras liv. Och vara varsamma med den makt vi har var och en.

Barnet kommer att fortsätta bli rädda och behöva krypa upp i en trygg famn, också barnet i den vuxne. Rädslor hör till livet. Men vi får inte ge upp klagan och ilskan över förvriden makt var helst den finns. Och vi får inte ge upp värdet i varje enskild människa. Gud gör inte skillnad på människor.