Immanuel.se använder cookie för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor. Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Immanuel.se använder cookie för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt. Läs mer

Immanuel.se uses cookies to provide the best possible browsing experience. By using the website you approve the usage. Read more about cookies and how you de-activate them

En ny hemsida tas fram och denna webbplats fungerar inte fullt ut just nu. Tack för ditt tålamod!
Immanuel Church

Immanuelskyrkans blogg

Immanuelskyrkans blogg

Pastor i Immanuelskyrkan med ansvar för den svenska verksamheten och vice församlingsföreståndare

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Kategorier
    Kategorier Visar en lista på kategorier från denna blogg.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar från denna blogg.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favorit bloggare på sidan.
  • Logga in
    Login Login form

"Nå´nting behövde göras och därför gjorde de det!"

Postad av den i Pastorsbloggen
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 920
  • Prenumerera på uppdateringar
  • Skriv ut

Läser David Brooks kolumn i Dagens Nyheter en dag i maj, och så tänker jag att han är nå´t viktigt på spåren. Nå´t riktigt viktigt! Han skriver om dom han kallar för de "moraliska hjältarna" - människor som kastas in i viktiga samhällsupgifter och försöker lösa dem med stort mod och målmedvetenhet. Människor som egentligen inte tänker stort om sig själva, men ändå är med om att förändra om så inte hela världen, så en del. Jag kan förstå att det låter pretentiöst. Jag vet också att ord som "moraliska hjältar" kan låta pretentiöst. Att det så lätt blir till nå´t om några som tror sig som förmer än andra. Att vara moralisk låter inte alltid som nå´t bra. Moralisk blir så lätt moralistisk. 

 

Trots allt det där så blir jag utmanad och uppmuntrad av det David Brooks skriver. Om människor som är beredda att ge sig hän. Människor som ser behov och närmast instinktivt kliver in och gör nå´t. Som säger "ja" och först se´n funderar över hur man ska hantera det man sagt" ja" till. Det är ju det jag vill vara med om. Och det är detta som är min dröm om vad det är att vara kyrka och församling. Att inte vara så kalkylerande. Att ibland gå på magkänslan. Eller det vi tror Gud utmanar oss att göra fastän vi inte fattar hur det ska gå till.

 

Det jag fäster mig vid är det Brooks skriver om att "någon gång i deras liv planterade någon ett ideal i dem". En typ av föredöme för hur ett gott liv kan se ut. En typ av mod att kunna säga ifrån. Att se när gränsen är nådd. Som barn och ungdomar vi hör om som i skolan säger ifrån när en kompis mobbas. Som kliver ur den stora gruppen och ställer sig nära den som mobbas. Eller den som ser människor som far illa och är beredd att avstå en del från sin bekvämlighet för att göra skillnad för en annan. Brooks beskriver det som att "någonting behövde göras och därför gjorde de det". På många sätt var det ju så vi agerade i samband med den akuta flyktingsituationen hösten 2015. Då nå´t blev så viktigt att vi släppte annat för att "steppa in". Jag vet inte om jag varit med om nå´t viktigare än det under mina år som pastor i Immanuelskyrkan? Det också gjorde nå´t med oss som kyrka och församling.

 

Jag tänker att de hjältar Brooks beskriver finns i våra lyrkor och församlingar. Jag kan räkna upp flera. Människor som bryter med strukturer för att skapa nå´t nytt. Som har en typ av inre kompass som gör att man säger "hit men inte längre". Som är beredda att gå sina egna vägar. Som inte i första hand ser problem utan möjligheter. Som inte i första hand beräknar kostnaderna utan mer ser det som att här är ingen väg tillbaka. Det som i Bibeln formuleras som att "kärleken lämnar mig inget val".

 

Brooks citerar Anne Colby och William Damon som i sin bok "Some do care" skriver att "jag vet också att jag är en del av en kamp. Jag är inte kampen. Jag leder inte kampen. Jag är där. Jag har varit där länge, och jag tänker vara kvar där resten av mitt liv. Så jag har inga orealstiska förväntningar. Därför kommer jag inte att förtröttas".

 

Så tänker jag, när det kommer till det som sker i vår kyrka och allt det som sker i möten mellan människor, att vad vi är med om att plantera ett ideal i männskor som handlar om vad ett gott liv kan vara. Så viktigt! Och vi är beredda att inte bara prata om det, utan i hög grad leva det livet. Och att det omkullkastar en del av våra invanda föreställningar om vad en församling är. Att vara i kampen. Och att det sätter sin prägel på så mycket annat. b2ap3_thumbnail_P1020687.JPG

blog comments powered by Disqus

Bloggare

Born and raised in the Netherlands. Great interest...
Pastor i Immanuelskyrkan med ansvar för den svensk...
Pastor och föreståndare i Immanuelskyrkan

Anmälan till musikskolan

Instrument(*)

Ange ett instrument

Elevens namn(*)
Invalid Input

Postadress(*)
Invalid Input

Postnummer(*)
Ogiltigt postnummer

Stad/Ort(*)
Invalid Input

Telefon(*)
Ogiltigt telefonnummer

Mobiltelefon
Ogiltigt mobiltelefonnnummer

E-post(*)
Ogiltig E-post adress

Födelsedatum(*)
Invalid Input

Ange ååååmmdd-xxxx

Målsman 1
Invalid Input

Telefon (Fast eller mobil)
Invalid Input

E-post
Ogiltig E-post adress

Målsman 2
Invalid Input

Telefon (Fast eller mobil)
Invalid Input

E-post
Ogiltig E-postadress

E-post för faktura(*)
Ogiltig E-postadress

Invalid Input

immanuelpasvenska

immanuelengelska

korean