I helgen råkade jag på två olika tankespår om att vara hemma. (Faller på ett sätt in från Claes-Görans förra blogg på den här sidan) Det ena var temat “Vad är ett hem?” i filosofiska rummet, Sveriges Radio P1. Det andra var en artikel i Dagens Nyheter av idéhistorikern Karin Johannisson. Till saken hör att Immanuelskyrkans församlings vision knyter an. I kortversion lyder den: Det är här jag hör hemma, vem jag än är, var jag än kommer ifrån.

Så vad är då hemma?

Svaren är förstås många. Där jag sover. Där jag har min familj. Där min släkt har funnits i generationer. Och många fler.

 

För några är hemma där inredning står i fokus. För andra är längtan efter ett ännu bättre hem en viktig del i vardagen genom att ständigt söka nya bostäder på hemnet. För andra, där bostäderna är så dyra att de flesta med nödvändighet bor mycket trångt, kan hemma också vara torget där det finns plats att mötas, eller lunchstället där alla kan få plats runt bordet. För andra åter, är hemma knytet, med det som jag fick med när jag flydde bomberna. En enda sak som kom med och som doftar hemma kan vara guld värd, om det så är en gammal sliten t-shirt.

 

I filosofiska rummet handlade temat om arkitektur, om urhem och också personliga känslor. Karin Johannesson skriver ännu mer existentiellt. Det handlar om hemlängtan, nostalgi, barndom men också om en grundlängtan att få vara hemma. Eller vara hemma hos Gud, som vi säger ibland när någon har lämnat jordelivet.  

 

Hur som helst - för den som vill reflektera över vad ett hem är, vad som gör att den ena känner sig hemma och den andra inte, vad som skapar hemkänsla och vad vi döljer där hemma så finns det gott om stoff till detta genom Filosofiska rummet och Karin Johannesson i DN. Immanuels vision ger också perspektiv att lägga till. Hur kan en kyrka och en församlingsgemenskap vara ett hem? Hur kan ett nyrenoverat kyrktorg vara ett hem för många fast kanske ibland på olika sätt? Hemma - var ligger det nånstans?

 

Här är länkarna till radioprogram, artikel och Immanuels vision.

 

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=793

http://www.dn.se/kultur-noje/karin-johannisson-smartan-av-en-forlorad-plats/http://www.immanuel.se/om/ny-har

“Det är här jag hör hemma, vem jag än är, var jag än  kommer ifrån.”

 

Ps. En ny tanke för mig - att ordet hemlig hör ihop med ordet hem. Det hade jag inte tänkt på förut. Hemmet, hemlikt, hemligt - där saker kan döljas eller mer positivt: skyddas, bevaras. Ett rum, en egen plats, om så ett knyte, där jaget får var jag i relation till tillvarons innersta: Gud.