Immanuel.se använder cookie för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor. Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Immanuel.se använder cookie för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt. Läs mer

Immanuel.se uses cookies to provide the best possible browsing experience. By using the website you approve the usage. Read more about cookies and how you de-activate them

Kyrkan är tillfälligt stängd

Information om Coronaviruset till Immanuelskyrkans församling och besökare
Immanuel Church

Immanuelskyrkans blogg

Immanuelskyrkans blogg

Upplevelser, tankar och åsikter från människor i Immanuelskyrkan. Mitt i Stockholm.

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Kategorier
    Kategorier Visar en lista på kategorier från denna blogg.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar från denna blogg.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favorit bloggare på sidan.
  • Logga in
    Login Login form

This week, we took the opportunity to visit the Lars Lerin Exhibition at Liljevachs Konsthall in Stockholm. The centerpiece is a series of watercolour paintings on the ruins of Syria. They are hauntingly beautiful.

 

Lars Lerin 1

 

Lars Lerin 2

 

Haunting because of the reality they depict. Lars Lerin in an interview earlier this year: “I saw the news everyday, with this sad war. In the end, I couldn’t do otherwise but to paint it.”

Beautiful because of the incredible technique and portrayal. Lerin: “Unfortunately, it is quite picturesque with that terrible smoke and the ruins.”

The director of the art gallery wrote the following caption displayed in the room: Focus on bombed-out terror and darkness. Towns demolished beyond comprehension. The madness of war. Not a day goes by without us seeing unreal images on the television screen. We note the destruction of Syria, but it is too immense to grasp, so we switch off and move on. Lars Lerin makes us see again. He fixes the horror in the fleeting medium of the watercolour. He makes the devastation terrifying but also beautiful. With his unsurpassable technique he forces us to pause and with his art he makes us acknowledge that which we wish to suppress. (Mårten Castenfors, Director of Liljevachs Konsthall)

We switch off and move on. The artist makes us see again. The war, the destruction, the injustices.

As deacon and blogger Lawrence Klimecki puts it: “The prophet serves his community by speaking or interpreting the Word of God to God’s people, even if the people or community disregard the words or actions of the prophet.”

I don’t have the impression that Lars Lerin has a pronounced faith in God. But he sure points us in the same direction as God’s Word does.

Träffar: 3756

After drug trade and counterfeiting, human trafficking is estimated to be the largest criminal industry in the world. Almost 25 million victims are trapped in modern day slavery, a quarter of which are children. The number of prosecutions is alarmingly low. (1) What does the bible say about the stealing of people? And how should that inform and activate the worldwide church?

 

During our week-long visit of biblical sites in Greece with the AICEME network of international churches earlier this year, we had the honor of hearing professor Myrto Theocharous summarise her findings on the topic of human trafficking in light of Deuteronomy 24:7, where peoplestealing is condemned.

 

The emphasis in the book of Deuteronomy is on protecting people, particularly those who are vulnerable. Peoplestealing carried the death penalty for various conceived reasons. Professor Theocharous suggested that it reverses the exodus and violates God’s “property rights”. In addition, it is a form of “social murder”, cutting people off from their family and community - indeed from their own bodies - with far-going and life-long consequences.

 

black and white close up dark 167964

Photo by lalesh aldarwish from Pexels

 

She pointed out that the bible is unique in its emphasis on protecting humans over property. In most ancient laws, humans and possessions could be treated similarly. However, in the bible, no property theft carried the death penalty - only people theft did. As far as I understand, in Swedish law, human trafficking (människorov) is punished more heavily than theft (grov stöld): 4-18 years versus 6 months-6 years. However, in some countries, such as Greece, the sentences do not differ as much. In in some cases, fines can be paid instead of prison sentence - this is nothing less than human commodification.

 

The most radical part of her lecture was her advice to the church: “What does the death penalty for peoplestealing teach the believers of the Church? Is it a call for them to push towards introducing capital punishment? Or is it rather an exhortation that it is appropriate for believers to respond by dedicating their lives to seeking, rescuing, protecting, and investing in the lives of these victims—life for life? If someone must “die” for this crime to stop, should it not be the Church that gives itself over as a living sacrifice (Rom 12:1) in the manner of their Lord (Luke 9:23; 1 John 3:16), thus making a public declaration of the pricelessness of humanity?” (2)

 

1. Human Rights First, Human Trafficking by the Numbers, viewed 10 July 2018, https://www.humanrightsfirst.org/resource/human-trafficking-numbers.

2. Theocharous, M. (2013). Stealing Souls - Human Trafficking and Deuteronomy 24:7. In: J. DeRouchie, J. Gile, and K. Turner, ed., For Our Good Always - Studies on the Message and Influence of Deuteronomy. Winona Lake: Eisenbrauns Inc., pp.508-509.

Träffar: 2091

Some weeks ago, Christian newspaper Dagen published a survey on how Christians plan to vote in the upcoming parliamentary elections in Sweden (to be held on 9 Sep 2018). One of the remarkable results was that the Sweden Democrats would receive 18% of votes* and become the third most popular party in this group of voters.

* In total 3,500 people participated - 500 of whom indicated that they are active in a church (80% Church of Sweden).

 

Our pastors in Immanuel Church have written (and signed) an article that calls for the church to become proactive in building a society that protects the vulnerable - including the “strangers”. It was published in newspaper Dagen today. A wonderful contribution to the political debate running up to the elections this fall. Here's a quick translation of the article:

pastors immanuel

 

Pastors in Immanuel church: We as Christians are not for sale

 

The state is not our savior. Our calling is to seek the kingdom of God first. We are called to love and show hospitality to those whom Jesus loved, pastors in Immanuel Church in Stockholm write.

 

With a few months left to the election, many are concerned that the Sweden Democrats will probably gain the best election results so far. To us it is surprising that a party with a clear xenophobic background seems to be an increasingly obvious choice among Christian voters. A deeper analysis suggests that internal secularization is taking place in the churches in Sweden - a kind of memory loss. Have we stopped believing that our unique contribution as a church to building the good and true society in the end is about responding to the call of Jesus to be faithful witnesses of the kingdom of God as the church of Christ? Are the Beatitudes (Matthew 5) not the primary “election manifesto” of the church?

 

The churches in Sweden are the body of Christ - not a political body affiliated with a party. This means that every Christian is not only called to ask the question of which party-political vision is most relevant. Together we are also called to give voice to the church's alternative and concrete narrative of reality. And its narrative springs forth out of a faithful response to the kingdom of God. It is also in this way that Christian congregations can make a real difference in their endeavor to create the good and true society.

 

A concrete consequence of Jesus' message of the kingdom of God is that the Christian congregation is not ethnically determined. That is, it is not an ethnic or national identity that gives a Christian congregation identity or constitutes the criterion of those belonging to it. A Christian theological political view stems from citizenship in the kingdom of God through baptism. Therefore, the church's parole is not to build a society where "blood is thicker than water" but to anticipate a world where "water is thicker than blood". In the early church, it was found that "There is neither Jew nor Gentile, neither slave nor free, nor is there male and female, for you are all one in Christ Jesus." (Gal 3:28). Being a church means being a new family, a new social body.

 

We belong to Immanuel Church in Stockholm, a congregation that worships in four different languages and with members from at least 40 different countries. The congregation strives to accommodate different theological and political strands and tries to see our differences as an asset for building what is common. We know that it is a big and difficult challenge to live together with this diversity, but it is our calling as a Christian congregation not to repeat social segregation in different forms.

 

We want to forego by example to show that it is possible to create a life together that overcomes subtle and inherited patterns of racism, exclusion and alienation. This is not easy or conflict-free, but we persevere because it is part of our mission as a congregation.

 

To faithfully testify of the kingdom of God means defining, visualizing and living out a story other than the narrative of the abuse of power, segregation, violence, enmity and disunion.

 

It should be natural to our congregation, with our knowledge, our resources and our Christian faith to not only be part of our denomination the Uniting Church in Sweden, but to also be part of civil society. We want to actively participate in seeing political decisions become reality, insofar as they contribute to a better and true society and do not counteract our calling to serve the kingdom of God.

 

Like many other Christian congregations around Sweden, we experience how difficult it is to find our identity as the church of Christ. Decreasing membership and rapid change in society pose major challenges. It is easy to be tempted to abandon the mission that Christ called us to, and instead choose "golden calves" that seem to offer quick results in a complex reality. One of these temptations is to compete in being the one with the most subtle and effective capacity to push out those who are perceived as strangers. But as the Church of Christ, we are called to love those who are at risk of being marginalized.

 

We are called to love and show hospitality to those whom Jesus loved. This means that we as Christians are not for sale. Our Lord is not a political leader. The state is not our savior.

 

As Christian congregations, we now need to organize ourselves and take a visible and clear stand on what kind of society we want to build, based on our calling. In coming elections, we need to place our votes so that those whom Jesus invited into his Kingdom first, are also the ones that are sheltered in our society.

 

Ulla Marie Gunner, senior pastor in Immanuel Church, Stockholm 

Ulf Bergsviker, pastor and PhD candidate in systematic theology

Anna Berndes, pastor with focus on diaconal care and university

Charlotte Höglund, pastor with focus on children & families and young adults

Cho Chong-Il, lead pastor for the Korean fellowship

Chris Peterson, lead pastor for the International fellowship

Claes-Göran Ydrefors, lead pastor for the Swedish fellowship

Ivani Ahlberg, pastor for the Portuguese-speaking group

Karin Fritzson, pastor with focus on volunteers and leadership

Pete Anderson, associate pastor for the International fellowship

 

Taggad i: church makt samhälle
Träffar: 1619
I valtider - börja med att utgå från kännetecken på Guds rike

 När det gäller att välja finns det en utgångspunkt som inte går att gå förbi: Sök först Guds rike. Läs Immanuelpastorernas artikel i tidningen Dagen idag. Antingen i länken här eller som text längre ner. 

 

This article will be translated and published on the blogg soon. 

 

http://www.dagen.se/debatt/pastorer-i-imannuelskyrkan-vi-kristna-ar-inte-till-salu-1.1161737

 

Sök först Guds rike

Med några månader kvar till valet är det med oro många konstaterar att SD förmodligen kommer att göra sitt bästa val hittills. För oss är det förvånande att ett parti med tydlig främlingsfientlig bakgrund tycks vara ett allt mer självklart val bland kristna väljare. Men det djupt allvarliga är att detta ytterst bekräftar att en inre sekularisering pågår i kyrkorna i Sverige – ett slags minnesförlust. Har vi slutat tro på att vårt unika bidrag som kyrka till att bygga det goda och sanna samhället i slutändan handlar om att vara gensvar på Jesu kallelse att som Kristi kyrka vara trofasta vittnen för Guds rike? Det är väl saligprisningarna (Matteusevangeliet 5) som är kyrkans primära ”valmanifest”?!

Kyrkorna i Sverige är Kristi kropp – inte någon partipolitisk kropp. Det innebär att varje kristen är inte endast kallad att ställa sig frågan om vilken partipolitisk vision som är mest relevant. Tillsammans är vi kallade att ge röst åt kyrkans olika och konkreta beskrivningar av verkligheten. Och dess beskrivningar springer fram ur ett trofast gensvar på Guds rike. Det är också så som kristna församlingar kan göra verklig skillnad i sin strävan efter att skapa det goda och sanna samhället.

En konkret konsekvens av Jesus budskap om Guds rike är att den kristna församlingen inte är etniskt bestämd. Det vill säga, det är inte en etnisk eller nationell identitet som ger en kristen församling identitet eller utgör kriteriet för vilka som tillhör den. En kristen teologisk politik springer fram ur gudsrikets och dopets medborgarskap. Därför är inte kyrkans paroll att bygga ett samhälle på att ”blod är tjockare än vatten,” utan att föregripa en värld där ”vatten är tjockare än blod”. I den tidiga kyrkan konstaterades att "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus” (Gal 3:28). Att vara kyrka innebär alltså att vara en ny familj, en ny social kropp. 

Vi tillhör Immanuelskyrkans församling i Stockholm, en församling som firar gudstjänst på fyra olika språk och med deltagare från minst 40 olika länder. Församlingen strävar efter att härbärgera olika teologiska och politiska stråk, men där olikheterna är en tillgång för att bygga det som är gemensamt. Vi vet att det är en stor och svår utmaning leva tillsammans med denna mångfald, men det är vår kallelse som kristen församling att inte upprepa samhällelig segregering i olika former. Vi vill vara ett exempel på att det är möjligt att realisera ett liv tillsammans som motverkar subtila och nedärvda mönster av rasism, exkludering och utanförskap. Detta är inte lätt eller konfliktfritt, men vi håller ut därför att det är en del av vårt uppdrag som församling.

Att trofast vittna om Guds rike innebär att definiera, synliggöra och praktisera en annan berättelse än maktmissbrukets, segregeringens, våldets, fiendskapens och splittringens berättelser.

Vår församling ser det självklart att med vår kunskap, våra resurser och vår kristna tro inte bara vara del av Equmeniakyrkan, utan också vara en del av civilsamhället. Vi vill aktivt delta i förverkligandet av partipolitiska beslut i den mån de bidrar till ett godare och sannare samhälle och inte motverkar vår kallelse att tjäna Guds rike.

Liksom många andra kristna församlingar runt om i Sverige upplever vi hur svårt det är att finna sin identitet som Kristi kyrka. Minskande medlemsantal och snabba samhällsförändringar ställer oss inför stora utmaningar. Det är lätt att frestas att överge det uppdrag som Kristus kallat oss till, och i stället välja ”guldkalvar” som erbjuder till synes mer effektiva åtgärder på en komplex verklighet. Ett sådan åtgärd är nu att tävla om vem som mest subtilt och effektivt kan stöta bort de människor som upplevs främmande. Men som Kristi kyrka är vi kallade att älska dem som riskerar att stötas ut. Vi är kallade att älska och visa gästfrihet till de dem som Jesus älskade. Det betyder att vi som kristna inte är till salu. Vi säljer oss inte. Vår Herre är inte någon politisk ledare. Staten är inte vår frälsare.

Som kristna församlingar behöver vi nu organisera oss och ta synlig och tydlig ställning till vad det är för samhälle vi vill bygga utifrån vår kallelse och i kommande val lägga vår röst så att de Jesus inbjuder till sitt rike först, också är de som värnas i vårt samhälle.

Ulla Marie Gunnerpastor och församlingsföreståndare i Immanuelskyrkan, Stockholm

Ulf Bergsviker, pastor, doktorand i systematisk teologi

Anna Berndes, pastor inom diakoni och universitet

Charlotte Höglund, pastor barn och familj, unga vuxna

Cho Chong-Il, ledande pastor för koreanska gemenskapen

Chris Peterson, ledande pastor för internationella gemenskapen

Claes-Göran Ydrefors, pastor, vice församlingsföreståndare och ledande pastor för svenska gemenskapen

Ivani Ahlberg, pastor i portugisisktalande gruppen

Karin Fritzson, pastor volontär och ledarskap

Pete Anderson, ass pastor internationella gemenskapen

Träffar: 1631

Läser David Brooks kolumn i Dagens Nyheter en dag i maj, och så tänker jag att han är nå´t viktigt på spåren. Nå´t riktigt viktigt! Han skriver om dom han kallar för de "moraliska hjältarna" - människor som kastas in i viktiga samhällsupgifter och försöker lösa dem med stort mod och målmedvetenhet. Människor som egentligen inte tänker stort om sig själva, men ändå är med om att förändra om så inte hela världen, så en del. Jag kan förstå att det låter pretentiöst. Jag vet också att ord som "moraliska hjältar" kan låta pretentiöst. Att det så lätt blir till nå´t om några som tror sig som förmer än andra. Att vara moralisk låter inte alltid som nå´t bra. Moralisk blir så lätt moralistisk. 

 

Trots allt det där så blir jag utmanad och uppmuntrad av det David Brooks skriver. Om människor som är beredda att ge sig hän. Människor som ser behov och närmast instinktivt kliver in och gör nå´t. Som säger "ja" och först se´n funderar över hur man ska hantera det man sagt" ja" till. Det är ju det jag vill vara med om. Och det är detta som är min dröm om vad det är att vara kyrka och församling. Att inte vara så kalkylerande. Att ibland gå på magkänslan. Eller det vi tror Gud utmanar oss att göra fastän vi inte fattar hur det ska gå till.

 

Det jag fäster mig vid är det Brooks skriver om att "någon gång i deras liv planterade någon ett ideal i dem". En typ av föredöme för hur ett gott liv kan se ut. En typ av mod att kunna säga ifrån. Att se när gränsen är nådd. Som barn och ungdomar vi hör om som i skolan säger ifrån när en kompis mobbas. Som kliver ur den stora gruppen och ställer sig nära den som mobbas. Eller den som ser människor som far illa och är beredd att avstå en del från sin bekvämlighet för att göra skillnad för en annan. Brooks beskriver det som att "någonting behövde göras och därför gjorde de det". På många sätt var det ju så vi agerade i samband med den akuta flyktingsituationen hösten 2015. Då nå´t blev så viktigt att vi släppte annat för att "steppa in". Jag vet inte om jag varit med om nå´t viktigare än det under mina år som pastor i Immanuelskyrkan? Det också gjorde nå´t med oss som kyrka och församling.

 

Jag tänker att de hjältar Brooks beskriver finns i våra lyrkor och församlingar. Jag kan räkna upp flera. Människor som bryter med strukturer för att skapa nå´t nytt. Som har en typ av inre kompass som gör att man säger "hit men inte längre". Som är beredda att gå sina egna vägar. Som inte i första hand ser problem utan möjligheter. Som inte i första hand beräknar kostnaderna utan mer ser det som att här är ingen väg tillbaka. Det som i Bibeln formuleras som att "kärleken lämnar mig inget val".

 

Brooks citerar Anne Colby och William Damon som i sin bok "Some do care" skriver att "jag vet också att jag är en del av en kamp. Jag är inte kampen. Jag leder inte kampen. Jag är där. Jag har varit där länge, och jag tänker vara kvar där resten av mitt liv. Så jag har inga orealstiska förväntningar. Därför kommer jag inte att förtröttas".

 

Så tänker jag, när det kommer till det som sker i vår kyrka och allt det som sker i möten mellan människor, att vad vi är med om att plantera ett ideal i männskor som handlar om vad ett gott liv kan vara. Så viktigt! Och vi är beredda att inte bara prata om det, utan i hög grad leva det livet. Och att det omkullkastar en del av våra invanda föreställningar om vad en församling är. Att vara i kampen. Och att det sätter sin prägel på så mycket annat. b2ap3_thumbnail_P1020687.JPG

Träffar: 1175

Bloggare

Born and raised in the Netherlands. Great interest...
Pastor i Immanuelskyrkan med ansvar för den svensk...
Pastor och föreståndare i Immanuelskyrkan

Anmälan till musikskolan

Instrument(*)

Ange ett instrument

Elevens namn(*)
Invalid Input

Postadress(*)
Invalid Input

Postnummer(*)
Ogiltigt postnummer

Stad/Ort(*)
Invalid Input

Telefon(*)
Ogiltigt telefonnummer

Mobiltelefon
Ogiltigt mobiltelefonnnummer

E-post(*)
Ogiltig E-post adress

Födelsedatum(*)
Invalid Input

Ange ååååmmdd-xxxx

Målsman 1
Invalid Input

Telefon (Fast eller mobil)
Invalid Input

E-post
Ogiltig E-post adress

Målsman 2
Invalid Input

Telefon (Fast eller mobil)
Invalid Input

E-post
Ogiltig E-postadress

E-post för faktura(*)
Ogiltig E-postadress

Invalid Input

immanuelpasvenska

immanuelengelska

korean