Immanuel.se använder cookie för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor. Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Immanuel.se använder cookie för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt. Läs mer

Immanuel.se uses cookies to provide the best possible browsing experience. By using the website you approve the usage. Read more about cookies and how you de-activate them

Kyrkan är tillfälligt stängd

Information om Coronaviruset till Immanuelskyrkans församling och besökare
Immanuel Church

Immanuelskyrkans blogg

Immanuelskyrkans blogg

Upplevelser, tankar och åsikter från människor i Immanuelskyrkan. Mitt i Stockholm.

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Kategorier
    Kategorier Visar en lista på kategorier från denna blogg.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar från denna blogg.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favorit bloggare på sidan.
  • Logga in
    Login Login form

En dryg halvtimma med bil från Stockholm - eller 45 minuter med pendeltåget - och du är i Södertälje. De flesta av oss har åkt förbi Södertälje hur många gånger som helst. Precis som i vilken förbifart som helst blir städerna vi åker förbi som kulisser. Som något vi ser på håll, och det är inte mycket vi egentligen ser på håll. 

Så tack till Equmeniakyrkan Region Stockholm - Jenny Dobers och ni andra -  som nu såg till att jag och andra medarbetare i regionen bjöds in bakom "kulisserna". Vilken dag vi fick! Med studiebesök i några av stan´s kyrkor och ett möte med kommunstyrelsens ordförande Bodil Godner. Jag vet att det är fler än jag som kände oss omtumlade av det vi fick vara med om. Mindre än en timma bort från det som är mitt "hemma" och en ny värld öppnar sig. 

Så mötte vi engagerade församlingsledare i Sankt Ansgars katolska församling och Sankt Afrems syrisk-ortodoxa församling. Så fick vi höra om att det i "lilla" Södertälje med ca 90 000 invånare finns upp mot 30 kyrkor. Att en tredjedel av kommunens invånare regelbundet relaterar till en kyrka. Att när det nationella snittet för hur många som regelbundet går till en gudstjänst i Sverige är 0.4% så är motsvarande siffra i Södertälja 8.4%. De två stora syrisk-ortodoxa församlingarna i Södertälje är Europas allra största församlingar i den Syrisk-ortodoxa kyrkan. Vi fick höra om hur dessa församlingar kämpar med att skapa ett gott liv för alla de människor som söker sig till Södertälje från bl.a. Syrien och Irak. Om hur utmaningen egentligen är alldeles för stor i relation till de resurser som står dessa kyrkor till buds. Vi fick höra om utmaningen som ligger i att en äldre generation lever kvar i det som är hemlandets traditioner och synsätt medan yngre genrationer snabbt tar till sig av värderingar i sitt nya sammanhang. 

Så mötte vi Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, som började med att tacka för att hon fick berätta om sitt "älskade Södertälje". Med den inställningen tänker jag att hon är på rätt plats. Att mitt i det som skulle kunna få en kommunpolitiker att ge upp därför att utmaningarna är så gigantiska, tänka att det här sammanhanget älskar jag. Här vill jag vara! All repsekt för detta! Godner berättde om utmaningarna i det som gott skulle kunna kallas för Europas Jerusalem. Hur det är att gå omkring på Södertäljes gator och höra "Jesusdialekten". Vi fick höra om hur centralt beslutad politik som innebär att den som kommer till Sverige får välja fritt var man vill bosätta sig får Södertälje på knä. Om hur svarta fjärdehandskontrakt säljs för stora pengar, och 15-20 personer trängs i små lägenheher. Om hur ett "bottenlöst utanförskap" skapas i de här miljöerna. Och hur man i Södertälje satsar allt på att skapa en vettig skolgång för kommunens alla barn. När man skär ner på annat så plussar man närmst på skolans resurser. 

Allt detta mindre än en timma bort från det sammanhang vi finns i som församling och kyrka mitt inne i Stockholms centrum. Jag kan, i en mening, bli generad över hur lite jag vet om med vilka förutsättningar andra kyrkor och församlingar lever - mindre än en timma bort från Stockholm. 

På vägen hem från Södertälje hör jag om hur statsministern hållit sin regeringsförklaring och talat om "ett hållbart samhälle i gemenskap". Och jag tänker att det låter sig sägas, men i Södertälje väntar man på att i en konkret mening få bli hörda om vad som behöver till för att detta hållbara samhälle ska kunna bli en verklighet. När allt är så skört och utsatt.

Det kan inte vara så att var och en "gräver där vi står". Inget riktigt hållbart skapas av att vi var och en gör så gott vi kan på den "fläck" som är vår. Nyckeln måste vara att spana och se hur det ser ut en bit bort och hur det hänger ihop med det som är mitt och vårt liv. Att hållbart kan det bara bli om vi tänker oss samman med andra. Och att en del i detta är att veta mer om en annans liv. Att bildligt talat stanna till i Södertälje. Att lyssna till vad bröder och systrar i dessa sammanahng har att berätta. Inte för att tycka synd om, utan att i någon mån förstå vad det innebär att vi är lemmar i en och samma Kristi kropp. Låt oss i alla fall börja där! Och jag är alldeles säker på att det gör nå´t viktigt med oss. 

 

b2ap3_thumbnail_St_Afrem_Byggnad_3_Om_Oss.jpg

Träffar: 3023

Märker hur upptagen jag är av hur så mycket av förändrade mönster präglar oss som enskilda och samhället i stort. Och med det också kyrka och församlingsliv. Och hur fort det går. 

Nu senast skriver Sofia Walan en ledarartikel i tidningen Sändaren - Equmeniakyrkans "husorgan" - http://www.sandaren.se/debatt/nar-vi-inte-langre-orkar-vanta.

Walan skriver om det som är en vardag för så många av oss, detta att ständigt leva uppkopplad mot exempelvis sociala medier. Nå´n har räknat ut att vi - vilka nu "vi" är - kollar våra smarta telefoner i snitt var sjätte minut, dygnets alla vakna timmar. Oavsett i vilka sammanhang vi befinner oss. Fenomenet kallas för "Fear of missing" - rädslan att missa något. Som att vi blir oroliga för att inte hålla koll på allt. För att se om det dyker upp nå´t roligare.  

Så reflekterar Sofia Walan i sin ledarartikel: "hur vi lär oss hantera ny teknik kommer därför att att förändra även samhället...Frågan är kanske inte så mycket om förändringarna är bra eller dåliga, utan vad som förändras och hur"? 

Jag tänker att det är just mönster som förändras och med det så många förutsättningar med vilka vi lever. I ett tidigare blogginlägg skriver jag om den nya mediasituationen och hur inte minst unga människor inte nöjer sig med att nå´n annan skapar en programtablå för mig, utan man gör sin egen tablå för när man vill lyssna till något eller se på ett TV-inslag. Som att privillegiet att bestämma när saker och ting ska ske radikalt flyttats till de vi kan kalla för konsumenter. Och jag tänker att det gäller också för oss i kyrkan. Att det t.e.x inte alls är så självklart att det är gudstjänst söndag kl. 11.00 som gäller. Varför kan inte jag få lyssna till predikan när det passar mig? Så är de traditionella kyrkbesöken utbytta mot poddar jag kan lyssna av när det passar mig. Förmodligen är det fler som lyssnar på predikningarna från Immanuelskyrkan via podden än de som faktiskt finns på plats en söndag förmiddag. Tänker att också det är ett utryck för nya mönster. Nya möjligheter som förändrar våra mönster och förutsättningar. 

Så blir jag så uppmuntrad av det jag läser om Betlehemskyrkan i Göteborg - https://www.betlehemskyrkan.se/blog/2017/06/22/nytt-familjecenter-oppnar-betlehemskyrkan/ - som i höst startar ett nytt familjecenter för bl.a. EU-medborgare.

Robert Eriksson, församlingsföreståndare i BK, sammanfattar varför man nu gör som man gör: "När samhället förändras måste församlingarna skifta fokus och våga möta nya behov... Vi är vana vid ett välordnat och kontrollerat sammanhang. Självklart kommer det att bli krockar. Byggnaden kommer att påverkas, fler människor kommer att vara i rörelse. Men vi har gjort ett ordentligt förankringsarbete och förberett oss väl och så vill vi fortsätta. Nu börjar en spännande resa och frågan är vad det kan göra med oss och församlingen".

Jag gillar det där sättet att tänka. Att när mönstren och förutsättningarna förändras så får vi lov att skifta fokus och möta nya behov. Precis så! Nya förutsättningar. Nya tag! Det var så vi tänkte när vi i Immanuelskyrkan, från en dag till en annan, helt oplanerat, öpnade upp våra lokaler för de flyktingar som strömmade till Stockholm. Det är så vi tänker när vi också i vinter öppnar upp för bl.a. EU-migranter när det blir kalla nätter. Det är så vi måste tänka om också annat i vårt församlingsarbete. Det är bara så vi skapar ett trovärdigt församlingsarbete. Saker och ting måste förändras, därför att mönstren förändras. Och det går snabbt. Men visst är det spännande! 

b2ap3_thumbnail_IMG_5779.JPG

Träffar: 1773

On July 8th, a group of happy adventurers from Immanuel Church' International fellowship boarded the ferry to the small island of Ekholmen. This is the place where long-time church members Lars & Rachel Jerkeby have their summer home. Their generous invitation led to a day of wonderful fellowship.

Photographer and blogger Michelle Job posted a beautiful account of the day. Below an excerpt and a link to her full blogpost. Enjoy!

Archipelago group picture

_____________________________________________

(...)

Here is an interesting fact I came to know about the Swedish summer houses – There is NO loo or bathroom inside the house!

I always imagined the summer houses to be very extravagant and luxurious with the latest in technology. That day I discovered it is not. The Swedes like to keep it simple in their summer home. Their summer homes are meant to take them back in time and back to nature!

They ate fresh fruits and vegetables grown in their very own garden. While the houses have basic water supply and electricity, the toilet is detached from the house, perched all by itself amidst the trees. It’s a dry compost toilet in the most serene setting.

When it comes to taking a shower, all you need to do is take a dip or a dive in the ocean! This being Sweden, the waters are always in varying degrees of cold, if not frozen!

And did I tell you, there are no shops on the island? The residents must bring all the provisions for their stay from the city when they come. If a sudden need arises, they need to go to another distant island by their boat!

(...) On one side it was the beauty of the island. On the other it was the stillness and the silence that touched me. ‘Silence’ is a very important factor for any Swede. At first I used to wonder why and how can the entire neighborhood be so silent. The dogs don’t bark, vehicles don’t honk and even the most crowded trains are silent. Eventually, I found myself seeking this silence.

There is something very calming and healing about silence. It relaxes a wondering stressed out mind. It has the ability to draw our focus to issues that matter the most. Outer silence often leads to inner calm. I realized it’s much easier to find and listen to Daddy God in the stillness. In being still, I can converse with Him and know Him. In the stillness, I find Him and in Him, my answers!

__________________________________________

Read Michelle´s full account of the archipelago visit and enjoy her stunning pictures.

 

Träffar: 1854

För precis tre år sedan var vi många som fyllde Medborgarplatsen i en demonstration för de kristna i Irak. Så mycket hade hänt som gjorde att vi inte kunde sitta stilla i båten. Så krävde vi: "Sluta blunda! Agera nu!"

Nu är Medborgarplatsen full av afghanska unga killar och tjejer som kämpar för att få stanna i Sverige. För bara några dagar sedan fick dom flytta från Mynttorget - granne med politikens finrum - till Medborgarplatsen, långt bortom synhåll från de som i en mening bestämmer över dessa unga människors liv och framtid. När andra länder tvekar och håller igen avvisningar till Afghanistan, och afghanska myndigheher vädjar till bl.a. Sverige att inte skicka tillbaka dom som nu finns i Sverige, så fortsätter Migrationsverket att meddela besut om avvising. I många fall är det - framför allt - unga killar som aldrig varit i Afghanistan och inte har nå´n som helst förankring i det landet. Men iväg ska dom! Migrationsverket hänvisar till politiken och politiken hänvisar till Migrationsverket. Detta är ovärdigt! Migrationsverket och politiken tvår sina händer. Och nu demonstrerar flera hundra killar och tjejer på Medborgarplatsen. Och det man ber om är detta grundläggande att få leva sitt liv i säkerhet och här skaffa sig en utbildning för att bidra till allas vårt bästa. Som om vi inte har råd med dom som vill ge ett bidrag för att göra Sverige till ett ännu bättre land. Vi ser bara utgifterna och inte en lång rad av unga ambitiösa tjejer och killar som vill göra nå´t bra för oss alla. 

Vad alla dessa och så månge andra ber om är detta enkla och grundläggande att få leva ett liv i ro. Som en av dom som under sommaren hört av sig till Immanuelskyrkan och ber: "All we want my and my brother is a normal and safe life.We are ready to offer whatever you ask, in order to save us and give us a new opportunity to live please, the future of the whole family lost".

Så läser jag idag också om en palestinsk man som för några år sedan flydde ur ett fängelse och i dagarna avvisas till Västbanken och alldels säkert kommer att fängslas på nytt. Och en ung grabb från Afghanistan som under våren och försommaren haft lite kontakt med Immanuelskyrkan som nu sitter i Migrationsverkets förvar för att avvisas till det som inte är nå´nting. Rakt ut på gatan i det som är ett av världens mest riskabla länder att vara i. En plats på jorden dit medföljande poliser inte vågar sätta sin fot. 

Detta är Sverige år 2017! Jag känner närmast panik efter att ha gått runt en stund på Medborgarplatsen. Vad är det som sker? Unga människor som ber för sina liv. Och politiker som gömmer sig, som om man inte vill se det som sker. Å ena sidan...å andra sidan. Som om politikerna är oförmögna att samla sig till ett beslut. Känner mig så frustrerad över att kunna göra så lite. Jag ber till Gud om uthållighet för alla de unga killar och tjejer som nu dag och natt håller till på Medborgarplatsen att inte ge upp förrän detta har löst sig. Tills dess att det blir ömöjligt för dom som bestämmer att hålla sig undan. Att hoppas på detta är inte bara att hoppas på ett under, då sådana beslut faktiskt fattats tidigare. Också då under stort tryck från bl.a. kyrkor och andra organisationer. 

b2ap3_thumbnail_P1020687.JPGb2ap3_thumbnail_P1020675.JPG

 

 

Träffar: 2640

Nationaldag dixiebandnationaldag field

 

National Day celebrations in Humlegården with dixieband "Humlegårdens promenadorkester"

 

The sun broke through the clouds, bringing us warmth on a windy day. A good crowd of people had now gathered on the lush field in Humlegården park. Many were standing up as the national anthem was played by the dixie band on stage. Some were singing, though only quietly. A company of young actors dressed up as royalties were posing to the side of the stage. Children were running around, chasing balloons. No flagpoles in sight. No one dressed up in blue & yellow, the colors of the Swedish flag. Behind the field, on the playground, children were making paintings and putting together vehicles in wood. Welcome to Sweden, country of lagom. Even national day is celebrated the lagom way!

 

I think back of the way in which national day (Koningsdag) is celebrated in the Netherlands, where people massively dress up in orange, gather for outdoor concerts, sing, dance and celebrate. Where the street turn into giant flea markets with children selling off their toys and trinkets. Where the king and his family walk the streets of a selected town, greeting people and admiring different performances and creations. With a history of more than 130 years, it has truly turned into a feast for the nation, embraced by all.

 

Swedish national day was previously only called “Day of the Swedish flag” with a tradition of celebrating since 1916. Renamed to national day in 1983, it only became a bank holiday in 2005. I remember those first years where colleagues were happy to have a day off, but had no idea how to observe or celebrate national day. Hardly any events were organised and my church at that time jumped in the gap by organising an outreach with activities for kids. These days however, there seem to be many events organised by local municipalities and cultural institutions, with the main event - hosting the royal family - being at open air museum Skansen of course.

 

nationaldag MJ

National Day celebration in Hagaparken, photo: Michelle Job Photography

As a Christian, one could argue that national days are nothing to celebrate. Why lift up the nation state and the monarchy when we are citizens of Heaven, serving the highest King. But I feel that it is quite beautiful to observe a national holiday that is not affiliated with the Christian religion. It allows for people from all backgrounds and beliefs to come together in celebration of the country we call home. It reminds us of the values that characterise this nation and that bind us together, such as peace, democracy, equality, solidarity, freedom of speech and religion and environmental consciousness. These are values to cherish and celebrate. In addition, in a country where 16% of the population is born in another country, we have a day to come together and build new, common traditions.

 

I pray that national day will be a time for us to lift up diversity as a strength and to embrace one another as neighbours.

 

Träffar: 1989

Bloggare

Born and raised in the Netherlands. Great interest...
Pastor i Immanuelskyrkan med ansvar för den svensk...
Pastor och föreståndare i Immanuelskyrkan

Anmälan till musikskolan

Instrument(*)

Ange ett instrument

Elevens namn(*)
Invalid Input

Postadress(*)
Invalid Input

Postnummer(*)
Ogiltigt postnummer

Stad/Ort(*)
Invalid Input

Telefon(*)
Ogiltigt telefonnummer

Mobiltelefon
Ogiltigt mobiltelefonnnummer

E-post(*)
Ogiltig E-post adress

Födelsedatum(*)
Invalid Input

Ange ååååmmdd-xxxx

Målsman 1
Invalid Input

Telefon (Fast eller mobil)
Invalid Input

E-post
Ogiltig E-post adress

Målsman 2
Invalid Input

Telefon (Fast eller mobil)
Invalid Input

E-post
Ogiltig E-postadress

E-post för faktura(*)
Ogiltig E-postadress

Invalid Input

immanuelpasvenska

immanuelengelska

korean