Immanuel.se använder cookie för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt. Genom att använda webbplatsen accepterar du användandet av dessa kakor. Läs mer om kakor och hur du avaktiverar dem

Immanuel.se använder cookie för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt. Läs mer

Immanuel.se uses cookies to provide the best possible browsing experience. By using the website you approve the usage. Read more about cookies and how you de-activate them

Kyrkan är tillfälligt stängd

Information om Coronaviruset till Immanuelskyrkans församling och besökare
Immanuel Church

Immanuelskyrkans blogg

Immanuelskyrkans blogg

Upplevelser, tankar och åsikter från människor i Immanuelskyrkan. Mitt i Stockholm.

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Kategorier
    Kategorier Visar en lista på kategorier från denna blogg.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar från denna blogg.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favorit bloggare på sidan.
  • Logga in
    Login Login form

 

It is one of the things that drive me absolutely insane. It causes me to want to yell and hit somebody. It drives me on my knees to pray for self-control, patience and gentleness.

When my children fight… I think every parent has experienced this. I watch the argument develop. I try early intervention, but to no avail. It is like they cannot help themselves. I quickly think and analyse - is someone hungry, tired, in need of a hug? Another attempt at distraction. It doesn’t work, doesn’t stop. I get more frustrated. Can’t they see what a petty fight this is?!

 

FullSizeRender 2

 

When things have cooled down and I am washing dishes, it suddenly hits me. Is this how God the Father feels when he looks at us, his children? Frustrated and at times, furious at the petty fights we have, all the time?

When we honk at another car for driving too slowly. When we fight with our siblings over the inheritance at our mother’s deathbed. Or on a larger scale, when we start wars with other countries on false pretenses.

God has marvellous and surprising ways of teaching us through everyday situations. There is work to do to help our children handle conflict. And in the meantime, I pray that this verse speaks to you as it has to me. There surely is work to do on us as well!

 

Romans 12 17

Taggad i: barn respekt
Träffar: 1792

Läste i helgen Alexandra Pascalidous intervjuv i DN med Martin Karlsson från Värnamo. Killen som under lång tid gjort allt för att tysta Pascalidou. Martin Karlsson var nazist, medlem i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR). Alexandra Pascalidou var en av dom som fanns på listan över dom som tog plats och som den här gruppen gärna skulle se död. 

Så berättar Martin Karlsson om sin "omvändelse", och hur han brutit med NMR och hur han själv nu får hot och människor som önskar livet ur honom.

Det som fick Alexandra Pascalidou att nu stämma möte med Martin Karlsson i en hotellobby i Värnamo var det mail som Karlsson skrivit där han ber om förlåtelse. "Färlåtelse för allt det hat jag riktat mot bland annat dig i många år". Läs intervjuvn här -https://www.dn.se/kultur-noje/alexandra-pascalidou-och-nazisten-som-hoppade-av/.

Det jag fäster mig vid i intervjuvn är när Martin Karlson berättar om hur det egentligen inte var nå´n som undrade vad han höll på med. Ingen i skolan gjorde nå´t åt att han bar ett hakors på bröstfickan. "Ingen - varken lärare, kuratorn, syon - sa någonting". Ingen tog tag i de rasistiska samtalen och gapandet  i korridorerna. "Ingen hade någonsin satt en gräns för mig eller försökt sätta stopp. Människor är så djävla rädda att säga att du gör fel som är nazist. Hade någon när jag var 16 år sagt att ´för helevete Martin`tror jag aldrig att jag hade radikaliserats". 

Hur blir det så här? För att vi inte bryr oss? Inte vågar? Varför väljer vi att inte säga nå´t? Har vi vant oss? Det är smärtsant att påminnas om det Martin Luther King säger att "den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad". Fundera ett tag över detta dramatiska! Hur probemet inte är brutaliteten i sig utan att det goda tiger still. Att mycket av det vi förfasar oss över skulle kunna ha varit på ett annat sätt om vi som menar att vi står för det goda hade skrikit till. Sagt nå´t! Ställt oss i vägen! Lagt oss på gatan? 

I går läste vi texter i kyrkan om hur Jesus ställer ljus och mörker mot varandra. Att bara den som väljer ljuset hittar rätt. Att den som håller sig i mörkret går fel. Det där vet vi ju. Men se´n? Min fråga i predikan var den om vad jag vill att mitt liv ska berätta? Jag upprepade säkert den frågan fem gånger på drygt tio minuter. Vad vil jag att mitt liv ska berätta? 

Så tänker jag att det bl.a handlar om att säga ifrån när jag är i sammanhang då samtalet spårar ur. Då det blir närmast rasistiskt. Då fördomarna kastas runt som vore de sanningar. Det är då vi måste säga att "Du har fel! Nu har du gått för långt!" Och så ta diskussionen om bl.a. den rasism som i en del sammanhang blivit närmast normaliserad. Då det bl.a. handlar om invandrare och invandringen som roten till allt ont. Då är läge att säga att nu är jag inte med längre. Vi kan aldrig underskatta vad det betyder att i alla dessa "små" vardagssammanhang säga ifrån,. Att säga nej! Underskatta heller inte vad det betyder att nå´n gång delta i protester och demonstrationer. Att söka oss samman med andra som vill det goda. Att förstå att min röst gör skillnad när det gäller att bjuda människors brutaliet motstånd. Vad ska vi annars med godheten till om vi aldrig ger röst åt det goda? Om vi aldrig säger nej eller hjälper en annan att säga nej? 

b2ap3_thumbnail_P1020675.JPG

Träffar: 2475

Postad av den i Pastorsbloggen

 

On 24 September this year, churches around the world celebrated their Sunday worship services with the special theme of freedom. The International Fellowship of Immanuel Church joined with this initiative by International Justice Mission (IJM) to bring hope and freedom to every enslaved and abused child, woman and man.

A member from our congregation that completed an internship with IJM in Washington D.C. shared some heart-wrenching statistics about modern slavery, highlighted some of the work that is done by the organization and encouraged us to become involved by praying and by giving of our time and resources to a project or organization active in the field of justice.

We then heard from two women from the organization Talita, that offers both acute and long-term support to women that have been exploited in prostitution, pornography or human trafficking for sexual purposes. They shared about the ways in which people from around the world are deceived, enslaved and sexually exploited for profit here in our very own city of Stockholm. And they also shared stories of hope, of women that have been restored and liberated after a time of care and therapy. How God transformed their lives and started something new.

 

modern slavery

 

It is difficult to open our eyes and ears to this reality, to learn about the ugliness, the evil that happens around us. But as Christians, as humans, we cannot pretend that it is not there. Because God sees it. And He wants us to partner with him to bring about change.

“To be alive is to join God in caring about the oppressed, the needy, the powerless, the victims and the vulnerable. To be alive is to believe that injustice is not sustainable and to share God’s desire for a better world.” (from Brian D. McLaren’s We make the road by walking.)

When we see the tremendous suffering and need in our world, it is easy to feel overwhelmed. We tend to join Moses in saying: “Who am I, God?” We doubt our ability to do anything about it and we are hesitant to leave our comfort and to step out. But the only thing that God asks from us is to be available. To obey when He moves our hearts and to trust that He will equip us for the task.

When you look at injustices in our world, what is your heart moved by?

 

Träffar: 1775

I dag, den 2 oktober, firas den internationella barndagen. Viktigare än kanelbullens dag och många andra dagar. Wikipedia vet att berätta att "den internationella barndagen hör samman med Förenta nationernas konvention om barnens rättigheter från den 20 november 1989. Redan 1953 uppmuntrade Förenta nationerna alla stater att skapa en barndag". Barnkonventionen kan sammanfattas i fyra meningar.
1. Alla barn har samma rättigheter och lika värde.
2. Man ska tänka på barnets bästa vid alla beslut som rör barn.
3. Alla barn har rätt till liv och utveckling.
4. Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.

I barnkonventionen står det också att "Ett barn har rätt att återförenas med sin familj om familjen splittrats. Ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt". I barnkonventionen finns också en punkt som handlar om att barn inte får berövas rätten att tro på Gud. Läs gärna hela barnkonventionen här -https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#short.

Jag tänker att den här dagen i första hand inte är en dag vi firar utan en dag då vi tar ton och tar parti för världens alla barn. Inte minst alla dom för vilka orden i barnkonventionen klingar ihåligt. Vi påminns om det då vi också är mitt uppe i insamlingskampanjen för Världens Barn. Så många barn som saknar alldeles för mycket. Och får se och vara med om sådant som inget barn skulle behöva se och vara med om.

Jag tänker också att barnen i första hand inte är vår framtid. Barnen är i hög grad vårt nu. Inget kan vara viktigare än att ständigt tänka tanken - i allt det vi gör - hur det blir bäst för barnen?

I Immanuelskyrkans verksamhetsplan för 2017 formulerar vi det i orden att det är församlingens särskilda upgift att "erbjuda barn, unga och familjer aktiviteter och mötesplatser som strategiskt tillgodoser olika åldras behov för att ge möjlghet att söka, finna, uttrycka och växa i tro". Vi har lovat att göra allt det vi kan för att barn och ungdomar ska kunna göra sig hörda i vårt sammanhang. Som att vi vuxna får tänka att vi får ta ett kliv bakåt för att ge barn och unga en plats. Att vi vuxna måste bli bättre på att lyssna. Att mer gå ner på knä för att se tillvaron ur ett barns perspektiv, för hur många av oss kommer ihåg hur det är att se världen ur en treårings perspektiv?  Att frågan om hur det blir bäst för barn och ungdomar inte alltid sammanfaller med hur vi tänker om vad som är bäst för oss vuxna. Precis så som vi borde tänka i samhället i stort.

Sveriges Kristna Råd uppmnar oss att be för barnen, och vi stämmer in i bönen:

"Vi ber för de livliga och sprudlande barnen, för de svaga och tilltufsade.
Vi ber för de barn som får allt de pekar på, och de barn som saknar allt.
Vi ber för alla de barn som har dött eller försvunnit i tystnad.
Vi ber för de barn som väntar på besked, de barn som somnar hungriga, de barn som hoppas vakna upp ur den mardröm de lever i.
Ge dem berättelser som skapar hopp, relationer som skapar lugn, vuxna som vakar och vattnar det som är sårbart och växer.
Visa oss hur vi kan bli de bönesvar som barnen behöver.
Låt din kyrka vara en barnens fristad. Där joller, skratt och gråt får finnas utan att tystas ner.
Gud, du som har ett fadershjärta och en moders blick för var och en av jordklotets alla barn, vi ber: beskydda dem under dina vingar, led dem och låt dem få lära känna dig".

Amen.

b2ap3_thumbnail_10247376_628412087207658_1436077306_n.jpg

 

Träffar: 1763

På lördag marscherar nazisterna på Göteborgs gator. Också i Göteborg. En gång till. Och vi är många som bildlikt talat håller andan. Eller skriker rakt ut. Hur kunde det bli så här? Vad är det som står på spel? 

Jag tänker att det är så mycket som står på spel. Så mycket av det vi närmast tar för självklart. Som människovärdet. Det närmst heliga människovärdet. Människan som i Bibeln beskrivs som nästan ett gudaväsen. Eller "nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus". Som om detta vore ristat i sten. Som nå´t vi aldrig förhandlar om. Det är bl.a. detta som nu står på spel. Visst är det motsägelsefullt att dom som vill välta allt detta överbord nu marscherar i skydd av det dom så hett hatar. Och kräver att få göra det där som syns mest och provocerar som mest. 

Det är mycket som står på spel nu! Kan vi vara överens om det? Att nu är inte läge att stoppa huvudet i nå´n buske för att slippa se och höra. Nu är tid att höra och nu är tid att se. Nu är tid att säga att måttet är rågat. Nu är tid att säga ifrån. Vi alla av god vilja. 

När nazisterna marscherar på lördag så går bla. församlingar i centrala Göteborg och Göteborgs interreligiösa råd samman i en protest. "Vi bekänner oss till värdet av ett öppet samhälle. Vi accepterar inte att människor diskrimineras på grund av härkomst, religion, funktionsvariationer eller andra orsaker". Kyrkklockorna kommer att ringa. Människor möts i detta självklara att nu är läge att bjuda motstånd. Inte underkastelse. Inte tystnad. Vi har varit tysta alldeles för länge. Tagit saker för givna. Nu står mycket på spel. Jag tänker att på lördag kommer människor att gå ut på gator och torg för att protestera, människor som kanske aldrig burit ett plakat eller aldrig deltagit i en manifetation som denna. Tack gode Gud för alla er som släpper vad ni har för händer och tar er ut på gatorna i Göteborg på lördag! Vi är många som tackar Gud för er och er beslutsamhet och vi ber för er. 

Det är mycket nu och det är mycket som står på spel. Nu är det läge att vara klar över vad det är vi inte förhandlar om. Det vi är beredda att dö för. Hur osvenskt det än må låta. Det som djupast sett handlar om människovärdet. Det som i grunden handlar om att räkna in - inte räkna ut. Och i detta står vi tätt samman. Jag tänker att varje gång vi möts i kyrkan - till vad det än är - så säger vi att vi är beroende av varandra. Att våra olikheter är en Guds välsignelse. Här är en plats vars förutsättningar handlar om att ingen diskrimineras. När vi bekänner vår tro på Gud, så bekänner vi samtidigt vårt beroende av varandra. Utan undantag. 

b2ap3_thumbnail_WWJD.jpg

 

 

 

Träffar: 1617

Bloggare

Born and raised in the Netherlands. Great interest...
Pastor i Immanuelskyrkan med ansvar för den svensk...
Pastor och föreståndare i Immanuelskyrkan

Anmälan till musikskolan

Instrument(*)

Ange ett instrument

Elevens namn(*)
Invalid Input

Postadress(*)
Invalid Input

Postnummer(*)
Ogiltigt postnummer

Stad/Ort(*)
Invalid Input

Telefon(*)
Ogiltigt telefonnummer

Mobiltelefon
Ogiltigt mobiltelefonnnummer

E-post(*)
Ogiltig E-post adress

Födelsedatum(*)
Invalid Input

Ange ååååmmdd-xxxx

Målsman 1
Invalid Input

Telefon (Fast eller mobil)
Invalid Input

E-post
Ogiltig E-post adress

Målsman 2
Invalid Input

Telefon (Fast eller mobil)
Invalid Input

E-post
Ogiltig E-postadress

E-post för faktura(*)
Ogiltig E-postadress

Invalid Input

immanuelpasvenska

immanuelengelska

korean