Observera

Denna text publicerades första gången den 29 oktober, 2021. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Nya & gamla tider!

Peter Eriksson har varit rektor och ansvarig för musikskolan i nästan 40 år. Nu när det är dags att lämna stafettpinnen vidare frågade vi Peter lite om hans resa, och vad som väntar framöver.

Berätta om din väg till Immanuelskyrkan. Hur hamnade du här?
Jag började på Ackis -75 (Kungliga Musikhögskolan i Stockholm). 

Med vilken inriktning?
Jag gick en utbildning för musiker med Viola som huvudinstrument, och fortsatte sedan med en stråkpedagog-examen. Solistlinjen sa man – ett allmänt vedertaget namn, som idag kallas musikerlinjen. Så violin- och violapedagog blev det efter 7 års utbildning. 

Innan dess var jag aktiv som ledare och SMU, “ettåring”, undgomsledare hemma i Värmland. 

Varför blev det just Immanuelskyrkan? 
– Det var via kontakter och vänner som redan var engagerade här. Så det kom sig liksom naturligt. Jag började i kammarkören som leddes av Ingemar Braennstroem. Samma tid kom flera hemifrån bl.a min kompis Anders Andersson. 

Vi umgicks mycket hemma i Arvika och var båda engagerade i FKG – Frikyrkliga Gymnasiströrelsen. Vi hade även en kör med stor verksamhet och efter gymnasietiden blev det ett gäng som hamnade här i Sthlm. 

Ganska snart tog jag över ungdomskören här i Immanuel som som senare blev kallad Candela. Det var en väg in kan man säga. Det blev en jättestor verksamhet, vi blev otroligt många, 70-80 st. Det var en fantastiskt rolig era. Det var turnéer och skivinspelningar, vi var med i radio & TV. Det blev som en hype. Och från 1983 blev jag sedan anställd. 

Ok, hur såg din tjänst ut då?
– Ja, kören var ju så pass etablerad och mycket verksamhet var kring den, så jag blev anställd som körledare och kammarorkesterledare.

Vad har du haft för andra tjänster innan du blev rektor? 
Den första anställningen var just körledare och den ledde till “ansvaret “ för musikskolan.

Jaha, fanns den redan då?
Ja, det här var -83 och musikksolan hade funnits 22 år redan då. I ganska liten skala. Det var Gunno Södersten  som startade den 1961.

Men gick du direkt från körledare till rektor?
Ja, det hette inte rektor då. Utan jag tog över “ansvaret” för musikskolan och började utveckla den. Jag lämnade sedan ungdomskören Candela – och då hade musikskolan växt så mycket så då fanns bara tid för den.

Vad är det som driver dig i ditt yrkesliv?
Att få spela, musicera med andra. Det har varit och är min drivkraft. Och som professionell musiker är det synnerligen angeläget –  att vara med och skapa förutsättning för att barn kommer i kontakt med – och får bra utbildning inom musiken. Och som kyrka så ser jag det som en självklar, och stor möjlighet att ge barnen detta. Det är ju en stor tillgång i församlingens verksamhet som även ger en enorm stor kontaktyta..

Kommer det många barn utifrån?
Ja det är många – man söker sig hit för att det är en bra musikskola. Musikskolan har ett väldigt gott rykte. Vi har kölista på barn som bor i hela storstockholmsområdet. Man vill ha sina barn här helt enkelt.

Vetenskapliga studier har tydliggjort att det är så viktigt med musik, sång och rörelse i tidig ålder. Man har gjort stora studier på grundskole-elever, där man minskat studietimmar med språk & matte och ökat idrott & musik. Sedan har man jämfört med referens grupperna och funnit att Musik-eleverna har bättre resultat i språk & matte än referens grupperna. Musiken gör under och enligt socialmedicinska forskare mår vi bättre och lever längre om vi sysslar med dessa konstnärliga yttringar.

230 elever strömmar genom kyrkan varje vecka. De kommer med farmor, eller mormor, ibland är det mamma, ibland är det pappa. Och sen är det uppspelningar och då kommer hela familjer med grannar och nära vänner. Inte nog med att de kommer och passerar kyrkdörrarna varje vecka 15-16 ggr per termin  – de betalar för det också! 

Sedan är det också viktigt för församlingen att ha bra musik och engagemang i gudstjänstlivet! Visst var det kul i söndags?

Men du, var kommer din passion för musiken ifrån?
Ja det är ju mycket hemifrån. Min uppväxtmiljö i Arvika. Kanske mest från mamma, hon sjöng och spelade piano. Och sen så har jag en bror, som är 5,5 år äldre. Han är musiker också, han gick före där. Jag såg mycket upp till honom. Han har varit yrkesmusiker större delen av yrkes livet, också Violaspelare. Men det var mycket miljön hemma i familjen och sammanhangen i Värmland där jag växte upp, som förstärkte mitt musikintresse. Och BRA ledare framförallt. 

Att få spela ihop med andra har varit en viktig del.

Farbror Gunnar, rektor för musikskolan i Arvika, var ju en riktigt bra förebild, ledare och såg oss små elever. Jag glömmer aldrig den dagen, jag var 12–13 år. 

Han kommer till mig och säger “Du Peter, nästa vecka ska du spela altfiol i en pianokvartett”

–  nej men snälla nån, det klarar jag inte, svarade jag. “Jodå, din lärare kommer hjälpa dig ska du se, det är en pianokvartett skriven av Robert Schumann ”.

Och nästa vecka satt jag där med Jan Olov Nilsson, Christer Torwaldsson som var JÄTTEDUKTIGA. Och så Mikael Eriksson som spelade cello – honom hade jag sett upp till i tre år. Vilken kille!  Och plötsligt fick JAG spela med dom. JAG fick vara med där och MIN stämma var lika viktigt som deras. Kvartetten var skriven för dessa stämmor och violastämman fick lilla jag spela. Jag hade sett upp till dem så länge.  Det var en sån där kick man minns för hela livet. Vilken känsla!

Har du några andra fritidsintressen eller hobbys? Eller har musik blivit allt?
Jag har ett ganska brett intresse för bland annat friluftsliv, fjäll, båt, sjö. Jag är friluftsintresserad. Det är därför jag varit med och drivit fjäll-läger här i församlingen i  25 år. 

Har du båt nu i dagsläget?
Ja, jag har segelbåt, fiskebåt & kanot, men jag har andra  intressen också som konst- och konsthantverk. 

Så pass intresserad att du samlar på konst?
Nej, jo, vet inte om man kan kalla det att samla. Du kan få komma hem och se, he he.  Nämen så här är det nog. Lilla staden Arvika i Värmland där jag växte upp, har man idag en Musikhögskola. Det är ingen tillfällighet. Miljön och traditionen i bygden har haft sedan lång tid en grogrund till konst, konsthantverk, musik & litteratur. Ett kulturell intresse och medvetenhet har byggts upp i bygden i generationer som vi yngre fått med oss nu burit med oss. Man fick med sig det i modersmjölken.

Det finns något som heter Rackstadmuseet i Arvika, som berättar bl.a. om förra sekelskiftets Rackstadkoloni med målare och hantverkare. Svenska motsvarigheten till Skagernmålarna i Danmark. Där har jag och Anders Andersson jobbat med programverksamheten, konserter och annat, i 20-25 år. Helt idéellt på semestern, bara för att det känns kul och viktigt.

Har du andra musikengagemang vid sidan om jobbet?
1980 blev jag anställd i Kungliga Filharmonikerna. Det har varit min huvudsakliga arbete och anställning, heltidsanställning i 42 år. Det är ju inte ett 8–17 jobb på podiet, vilket gjort att jag kunnat kombinera det med Immanuel.

Arbetet som filharmoniker har varit en stor upplevelse av möte med världsartister av olika slag, fantastisk musik, turneer världen runt, inspelningar och massa övning.

Därifrån har jag också pensionerat mig nu efter sommaren.

Jag har även varit ordförande i Filharmonikerna – tro det eller ej, men i 28 år. Det har varit ett otroligt stort förtroende, varit lärorikt och gett mig mycket, inte minst ett stort kontaktnät som kanske församlingen fått lite del av.

Sist men inte minst, vad ska du göra nu då?
Vi kommer bo kvar här i Sthlm, vara medlemmar här. En hel del spel & konserter kommer det nog att fortsatt bli. Men det kommer ju också möjliggöra att jag kommer kunna vara hemma en hel del på gården – farfars gamla bondgård i västra värmland.

Behöver den restaureras mycket? Är den i dåligt skick?
– Nej, det har jag gjort allt eftersom. Men något jag gjorde för första gången här i vinter, var att jag har avverkat en del skog. Nu ska jag såga virket och ta hand om vindfällen hos bysågen. Eget virke vet du! Det är inte dåligt!

Jag måste också slutföra renoveringen av traktorn. Nu på tider som man inte tidigare haft.

Sen så har jag barnbarn, tre stycken, att nu få umgås mer med.

Så länge man får vara frisk, så kommer jag gå i skogen och ha det gott. 

Jag kommer att ha kvar en del styrelseuppdrag, som SAMI´s styrelse, är ordförande i Sweden Festivals. Pandemin har gjort det omöjligt att driva min Kammarmusikfestival, men nu kanske det kan bli av. Vore roligt att göra den 35:e festivalen till sommaren. Startade den och är fortsatt konstnärlig ledare för Saxå kammarmusikfestival, alltid veckan efter midsommar i östra värmland.