Lördagmorgon, solen strålar men det är fortfarande rätt kallt. Vitsippor och tussilago lyser glatt emot oss på vår promenad. Våren är på gång och det väcker alltid en härlig känsla hos mig, så mycket fint som ligger framför.
Men, vi är mitt i tredje vågen av pandemin och sjukhusen har de senaste veckorna ännu en gång fått ställa om för att bereda plats och vård till alla svårt covidsjuka människor. Vi har lärt oss massor senaste året och vården vi kan ge har successivt förbättrats. Men corona fortsätter att leda till svår sjukdom och död och även restriktionerna innebär många negativa konsekvenser för de flesta människor.
Fortsätt läsa här… Jag längtar efter det liv som var före pandemin med en öppen kyrka, närhet och kramar, livliga samtal kring middagsbordet eller vid kyrkkaffet, att få träffa mina patienter utan munskydd och visir.
Kan det komma något gott ur det här? Ja, det vill jag tro. Jag tycker att när vi vänner ses är vi så glada över det så samtalen blir djupare och viktigare. Glädjen över att kunna träffas utomhus har lett till längre och härligare promenader. Onödiga jobbmöten har minimerats. Att få krama sin vaccinerade 88-åriga pappa och 83-åriga mamma kändes som något alldeles extra. Jag har kunnat delta i fler av kyrkans möten i påsktid tack vare digital sändning. Livet är inte lika intensivt aktivt vilket har gett välbehövlig vila. Förhoppningsvis har vi skyddat vårt klimat pga mycket mindre flygande. Jag har många gånger senaste året känt en djup tacksamhet över att inte blivit smittad trots att jag jobbat i vården hela tiden. Jag har oftare än vanligt funderat på allt gott som ändå finns i livet och alla människor som är viktiga i mitt liv. Det känns som om min gudstro har fördjupats under detta krisår.
”Se hur gudsvinden bär, hur allt vänder just här.
Du är älskade precis som du är” – psalm 827.
I hissen som går mellan Intensivvårdsavdelningen och förlossningen på Karolinska:
“Lean on me” med Bill Winthers.
Sometimes in our lives we all have pain
We all have sorrow
But if we are wise
We know that there’s always tomorrow
Lean on me, when you’re not strong
And I’ll be your friend
I’ll help you carry on
For it won’t be long
’Til I’m gonna need
Somebody to lean on
Please swallow your pride
If I have things you need to borrow
For no one can fill those of your needs
That you won’t let show
You just call on me brother, when you need a hand
We all need somebody to lean on
I just might have a problem that you’ll understand
We all need somebody to lean on
Lean on me, when you’re not strong
And I’ll be your friend
I’ll help you carry on
For it won’t be long
’Til I’m gonna need
Somebody to lean on
You just call on me brother, when you need a hand
We all need somebody to lean on
I just might have a problem that you’ll understand
We all need somebody to lean on
If there is a load you have to bear
That you can’t carry
I’m right up the road
I’ll share your load
If you just call me (call me)
If you need a friend (call me) call me uh huh (call me) if you need a friend (call me)
If you ever need a friend (call me)
Call me (call me) call me (call me) call me
(Call me) call me (call me) if you need a friend
(Call me) call me (call me) call me (call me) call me (call me) call me (call me)
Jag vill önska alla vänner i församlingen allt gott/ Karin