TEMA: Under ytan

NÄSTA SÖNDAG: 1 april kl. 11.00. Gemensam gudstjänst - "Jesus är uppstånden" (Claes-Göran Ydrefors & Ulf Bergsviker).

 

HÄR HITTAR DU UTVÄRDERING FÖR 2018

 

Den hunger ”Under ytan” som hindrar oss att leva fullt ut?

Jag tänker på hur den ungersk-franske fotografen Brassaï skildrar Paris på 30-talet. Han skildrar både det som höljs i mörker och det som vi vill föra i ljuset. Bilderna tagna från dagen består av människor som är förnuftiga, kloka, rationella, skötsamma med gott uppsåt och klara blickar. Medan bilderna om natten skildrar ett Paris som är mer osäkert, mer privat. Det är bilderna som gestaltar en till synes oändlig ensamhet, bilder av prostituerade, tjuvar, hallickar och bilder av det våldsamma, men där finns också bilder från förtroliga samtal mellan vänner och älskande par som håller om varandra.

Brassaï tecknar med sin fotokonst konturerna till en grundläggande spänning mellan det som vi är på dagen och det som vi är under natten, under ytan.

Man skulle kunna säga att det handlar om två olika slags hunger. Staden Paris blir symbol för två olika berättelser om hunger. På samma sätt går det att tänka staden Stockholm. En stad där å ena sidan hungern efter det goda finns. Det kärleksfulla, vänliga, goda, tålmodiga, fridfulla och glädjefyllda livet, det vill säga Andens frukter. Å andra sidan förkroppsligar Stockholm det liv som ofta hänvisas till den privata hungern, den hunger som har med sex, makt och pengar att göra. Varken sex, makt eller pengar behöver vara av ondo, men om det blir den överallt rådande ”osynliga” och verkliga drivkraften i våra liv så kan denna hunger övergå till det Paulus kallar för ”köttets frukter”. Paulus talar bland annat om hur ett allt för stort begär efter sex, makt och pengar kan övergå till vrede, avund, maktkamp, strid, orenhet, fiendskap, avgudadyrkan, trolldom osv. Det vill säga, en hunger som aldrig kan mätta oss, men ändå driver oss, och samtidigt hindrar oss från att leva.

”Hunger är vi, ingenting annat” skriver poeten Karl Vennberg. Och det är inget fel med det. Det farliga är när hungern ”alltid” måste gå under ytan, när den aldrig blir sedd eller tål ljuset. Det är då hungern tillfångatar livet, den blir en konkurrent till livet, en köttets frukt. Om detta kommer vårens predikotema att handla. Men: Hur adresserar och hjälper kristen tro oss människor att leva både vår offentliga och privata hunger på ett sätt som inte hindrar oss, utan befriar oss att leva. Hur hjälper kristen tro oss att omdirigera vår hunger, och våra begär så att vi kan älska vår nästa och inte minst oss själva?

Pastor Ulf Bergsviker